Krönika: El Clasico Special!
När anslöt Teddy Lucic sig till Fc Barca?
Det var dagen då Barca lyckades krossa de vitblåa. El Mundo Deportivo hade trott på en osannolik 5-0 seger för Barca, och jag skulle ljuga ifall jag säger att jag inte hade trott så också. Bara dryga minuten kvar inför matchen så såg jag hur alla Barca fans hade samlat sig på SF. Klockan tickar på 22:00 och spelarna trampar på gräset. Eto´o är fort redo för avspark, han tar sig ett snabbt snack med Messi hur de ska samarbeta på den centrala rollen som Eto´o fick. Matchen är igång, och Real spelarna förstår på direkten att deras uppgift är att slå ner Messi. Och fan i mig lyckades de utan några reaktioner från Cantalejo . Det finns en känsla i mig att Cantalejo aldrig skulle ha gett Real spelarna gult kort efter 5 gången på Messi, ifall Pep inte hade gnällt på honom rejält. Som små höns så sprang Real spelarna runt i en fyrkant när Azulgrana laget fick spela på det bästa sättet de kan, att hålla i bollen och söka problemet i försvaret. Varje gång Barca kom på anfall så dunkade hjärtat, den dunkade som aldrig förr. Kommer målet nu, snälla? Men ja fick hålla in mina krafter för att hoppa upp i luften och få grannarna att gnälla. Första halvlek tog slut och jag kände mig en aning missnöjd. Real stog upp för sig bra och när de väl fick chansen att komma upp på anfall gjorde dom det mycket bra. Ett antal hörnor och skott från Sneijder och Drenthe (friläge).
Andra halvlek ska precis börja, Los Blancos är först på plan, medans Pep fortfarande ger perspektiv till spelarna. Så börjar halvleken, man ser direkt vad Pep har sagt till spelarna, Sök er till kanterna, Mycket. Det var de jag såg och fan vad bra Henry gjorde de mot Salgado, men lite cred till Salgado som har tappat de han hade för 6-7 år sen.Synd att en spelare som han håller på att rinna ut. Men nog om de, Barca attackerar som galningar, slänger sig fram i tacklingar (som Marquez) och ger sig inte utan en kamp. Det är den Barca jag känner. En vilja som aldrig tar slut, en härlig smak för bollen, det är helt fantastisk. Eto´o söker sig mer och mer till kanten för att hitta bollen och avancera in i center positionen och kanske vägg spela med Messi? Jag förstår inte hur man INTE kan älska Barca, det är vi som ger de lilla extra i matcher. Det som får tittarna bredvid tv-rutan att rysa som att de kollar på en skräckfilm. Klockan har precis tickat över 80 min, sitter på mina knän och ber till Gud att ett mål måste flyga in i reals målbur, bakom Casillas. Sitter och säger till mig själv ”nejnej, inte igen, det får inte vara en repris från förra året på Camp Nou”. Och svaret från Gud kunde inte ha vart bättre, en närbild på Carles Puyol precis innan han springer in i straffområdet för att söka bollen på hörnan. Bollen söker sig till honom från Xavi, Puyol slänger sig så hööööögt han kan och som han nickar, rakt på Samuel som petar in 1-0. Glädjen som jag visade kan inte beskrivas med ord, kan inte beskriva hur jag kände.. medans tårarna rinner ner och leendet är så brett som möjligt så tackar jag Gud att jag älskar Barca och inte smutsen från Madrid. Medans Los Blancos jagar 1-0 målet så får Henry ett gyllene läge att finta bort sista försvararen, men istället så ser han en Messi som man kan tro, sprang för sitt liv haha, Henry passade i ljupled och med den fart som Messi har så hann han upp den, en ganska snygg och härlig chipp över Casillas händer och så börjar bollen trassla sig inåt mot bollen, men så dyker den olycklige Cannavaro upp och fick en liten dejt med stolpen. 2-0 och Messi har fått fansen att sjunga, Madrid Cabron, Saluda Al Campeon!!!. Där gick visselpipan och som jag ställde mig framför tv-rutan, handen på Barca märket och hjärtat så sjöng jag med alla Barca fans på arenan. Ett minne att minnas för livet. Trots att vi hade svårt att komma runt reals tunga försvar och ganska tufft mittfält, så lyckades vi ändå göra 2 mål (fast situation och friläge). Nu börjar min första krönika rinna mot sitt slut, och trots att vi lyckades vinna över våra ärkerivaler med 2-0 så känns det ändå att Fc Barcelona har mycket att jobba på. .
När Pep tog över som coach för det katalanska fotbollslaget så hade inte alla stora förhoppningar om att han ska fixa det som var det största problemet i Barcelona, jo nämligen försvaret. Vi har sett hur han har fått Marquez att resa upp från sina dåliga dagar från förra säsongen och rest sig till en makalös Pinata från Mexico. Och all cred till Valdes som har släppt in minst mål i hela La Liga, bara 9 mål på 15 matcher (en återstår). Men en än gång, ja kanske tjatar om de här nu, men för att komma fram till Valdes så måste man komma förbi försvaret, hyllningar från mitt hjärta till alla som spelar i försvaret.
Vad finns det mer att snacka om?
Barcelona kommer med stor sannolikhet att vara ett tufft motstånd i framtiden mot de övriga lagen. Nu gäller det bara att Iniesta får tillbaks sin goda form och kan börja lira med Xavi och möjligtvis Toure på mittfältet. Våren framför oss kommer vara en väldigt stor chans för Barca att ta an Man United och kanske ta revansch? Sammanlagt så slutade det bara 1-0 till United medans Barca var i en rejäl och svår och med andra ord djup kris. Nu är Barca ”fit for fight” som man säger i England, nu är frågan, hur pass långt klarar laget att hantera de tuffa motståndet? Klarar spelare som Alves och resten som har precis blivit köpt från andra storlag att hantera den tuffa period som väntar för Barca?
Det är en spännande åktur som väntar oss Culés. spelarna har precis kommit tillbaks från semester, såpan fortsätter...
Det var allt från mig, hoppas ni tyckte om min krönika lika mycket som jag tyckte om den. Detta är alltså min första krönika och förstås så finns det mycket kvar att lära.
Länge leve Barca och länge leve Katalonien.
Hussein Alavi ”Culéé”
