Sportkanalen

Synd att en spelare som han håller på att rinna ut. Men nog om de, Barca attackerar som galningar, slänger sig fram i tacklingar (som Marquez) och ger sig inte utan en kamp. Det är den Barca jag känner. En vilja som aldrig tar slut, en härlig smak för bollen, det är helt fantastisk. Eto´o söker sig mer och mer till kanten för att hitta bollen och avancera in i center positionen och kanske vägg spela med Messi? Jag förstår inte hur man INTE kan älska Barca, det är vi som ger de lilla extra i matcher. Det som får tittarna bredvid tv-rutan att rysa som att de kollar på en skräckfilm. Klockan har precis tickat över 80 min, sitter på mina knän och ber till Gud att ett mål måste flyga in i reals målbur, bakom Casillas. Sitter och säger till mig själv ”nejnej, inte igen, det får inte vara en repris från förra året på Camp Nou”. Och svaret från Gud kunde inte ha vart bättre, en närbild på Carles Puyol precis innan han springer in i straffområdet för att söka bollen på hörnan. Bollen söker sig till honom från Xavi, Puyol slänger sig så hööööögt han kan och som han nickar, rakt på Samuel som petar in 1-0. Glädjen som jag visade kan inte beskrivas med ord, kan inte beskriva hur jag kände.. medans tårarna rinner ner och leendet är så brett som möjligt så tackar jag Gud att jag älskar Barca och inte smutsen från Madrid. Medans Los Blancos jagar 1-0 målet så får Henry ett gyllene läge att finta bort sista försvararen, men istället så ser han en Messi som man kan tro, sprang för sitt liv haha, Henry passade i ljupled och med den fart som Messi har så hann han upp den, en ganska snygg och härlig chipp över Casillas händer och så börjar bollen trassla sig inåt mot bollen, men så dyker den olycklige Cannavaro upp och fick en liten dejt med stolpen. 2-0 och Messi har fått fansen att sjunga, Madrid Cabron, Saluda Al Campeon!!!. Där gick visselpipan och som jag ställde mig framför tv-rutan, handen på Barca märket och hjärtat så sjöng jag med alla Barca fans på arenan. Ett minne att minnas för livet. Trots att vi hade svårt att komma runt reals tunga försvar och ganska tufft mittfält, så lyckades vi ändå göra 2 mål (fast situation och friläge). Nu börjar min första krönika rinna mot sitt slut, och trots att vi lyckades vinna över våra ärkerivaler med 2-0 så känns det ändå att Fc Barcelona har mycket att jobba på. .

När Pep tog över som coach för det katalanska fotbollslaget så hade inte alla stora förhoppningar om att han ska fixa det som var det största problemet i Barcelona, jo nämligen försvaret. Vi har sett hur han har fått Marquez att resa upp från sina dåliga dagar från förra säsongen och rest sig till en makalös Pinata från Mexico. Och all cred till Valdes som har släppt in minst mål i hela La Liga, bara 9 mål på 15 matcher (en återstår). Men en än gång, ja kanske tjatar om de här nu, men för att komma fram till Valdes så måste man komma förbi försvaret, hyllningar från mitt hjärta till alla som spelar i försvaret.

Vad finns det mer att snacka om?

Barcelona kommer med stor sannolikhet att vara ett tufft motstånd i framtiden mot de övriga lagen. Nu gäller det bara att Iniesta får tillbaks sin goda form och kan börja lira med Xavi och möjligtvis Toure på mittfältet. Våren framför oss kommer vara en väldigt stor chans för Barca att ta an Man United och kanske ta revansch? Sammanlagt så slutade det bara 1-0 till United medans Barca var i en rejäl och svår och med andra ord djup kris. Nu är Barca ”fit for fight” som man säger i England, nu är frågan, hur pass långt klarar laget att hantera de tuffa motståndet? Klarar spelare som Alves och resten som har precis blivit köpt från andra storlag att hantera den tuffa period som väntar för Barca?

Det är en spännande åktur som väntar oss Culés. spelarna har precis kommit tillbaks från semester, såpan fortsätter...

Det var allt från mig, hoppas ni tyckte om min krönika lika mycket som jag tyckte om den. Detta är alltså min första krönika och förstås så finns det mycket kvar att lära.

Länge leve Barca och länge leve Katalonien.

Hussein Alavi              ”Culéé”